Utanför lagen

Jag har i över en vecka filat på detta inlägg som var tänkt att handla om elever som kanske inte borde ha en egen dator. Varför jag inte lyckas vet jag inte. Jag vill verkligen skriva om detta och i skrivande stund hör jag hela tiden datorteknikerns förtvivlade röst ringande i mina öron. Han är trött på att göra i ordning datorer som han vet kommer tillbaka. Han vill hellre liknas vid Ptolemaios I Soter (läs inlägget Ett fall & en lösning) än Sisyfos när jag nämner honom i bloggen.

Jag gillar projektet, vilket du som har läst tidigare inlägg antagligen har märkt. Jag gillar att vi har en positiv syn på individen. Jag är glad över att vi tror på att ge eleverna stort ansvar för datorn - att den skall kännas som deras egen. Det var också det som skulle säkerställa ett förnuftigt hanterande - det som känns som ditt är du rädd om. Men vad gör vi när en elev upprepade gånger visar att han/hon inte klarar av att ta det här ansvaret? I kontraktet står att man skall vara ansvarsfull i sitt hanterande av datorn och den IT-miljö Falkenbergs skolor använder. Vilka blir konsekvenserna för den elev som gång på gång visar att det här ansvarstagandet saknas? De eleverna är få, men de finns. Om ett oansvarigt beteende inte leder till följder kan de här eleverna bli fler. Kan One-to-One bli None-to-Some?

De små, relativt oskyldiga överträdelserna hanterar vi på ett bra sätt. Jag tycker att vi har bra regler och konsekvenser kring det vardagliga hanterandet. Det är de stora förseelserna vi inte har varit beredda på. Det är kanske också de som kan äventyra projektet. Det ökar kostnaderna och det kan för en utomstående se ut som om satsningen gjordes på en åldersgrupp alldeles för ung för att ta ansvar för något så värdefullt.

Med tanke på mängden datorer som har delats ut är det självklart att vi kommer att se enstaka elever som inte är mogna för att ta det ansvaret. Huvudsaken är att vi drar lärdom, agerar och ser till att hitta system för att minimera skador, kostnader och att de här eleverna blir så få som möjligt. För varje årgång som går in i en-till-en-projektet bör vi lyckas bättre och bättre.

Ett drag vore att elever, som visar bristande omdöme, får ha sin dator endast under skoldagen och att den sedan förvaras i skolan övrig tid. En stor del av projektets idé är att när datorn bärs hem, så fortsätter lärandet hemma och att det är där de stora underverken sker, att det är hemma man fortsätter att förkovra sig, finslipar sina inlämningar, utvecklar sina tankegångar, justerar sina bildspel, etc. men den principen får inte kosta vad som helst!

En-till-en-projektet skall inte bedömas på grundval av de här få eleverna. Vi har, som jag ser det, en mängd bevis på att det här är helt rätt väg att gå, men vi måste komma till rätta med de här problemen. Oftast handlar det om elever som redan tidigare har haft svårt att anpassa sig efter skolans regler. Datorn blir en del av deras problematik och eftersom datorn numera är en så stor del av vår vardag, syns problemen än tydligare. Det är nog bara att konstatera, sorgligt nog, att datorsatsningen ännu inte hjälpt de som tidigare inte har fungerat tillfredsställande i skolan. Jag tror att vi så småningom kommer att lyckas att fånga upp fler som riskerar att hamna i den gruppen.

Det stora flertalet tar ansvar, ser datorn som sin och tar vara på chansen de har fått. Jag är glad och stolt över att jobba i en kommun som ger dem den här chansen!

Hallå hela pressen

Du som tittar in på bloggen efter att ha läst om den i Hallands Nyheter är hjärtligt välkommen. Hoppas att du skall finna det mödan värt. Hade du tänkt dig att hitta tips och idéer är jag rädd att du blir besviken. Det var meningen att en del av bloggen skulle innehålla det, men så har det inte blivit. Klicka gärna in på Lena Carlssons blogg för hon är bättre på att skriva om det än jag.

I HN stod det också om min vånda, men utan förklaring till vad jag ängslas över. I början kändes det lite skrämmande att publicera sina tankar (eller brist på). Som lärare är man van vid att granska men inte lika van att själv bli granskad. Min tro i bloggandets begynnelse var att man som skrivande lärare skärskådas extra noga vad gäller stavning, meningsbyggnad och innehåll. Nu bryr jag mig inte om vilket, jag skriver ändå!

Jag ville förändra utseendet på bloggen, så har också skett och jag hoppas till det bättre. Utseendet på bloggaren är dock inte mycket att göra något åt.

Nästan som reklam

Har Körslaget och en-till-en-projektet något med varandra att göra? För mig framstår bägge som utmärkta sätt att marknadsföra staden Falkenberg på. Falkenberg sätts på kartan, som det så vackert heter! Det är möjligt att Körslaget har en aning mera dragningskraft och spridning än vårt projekt och det är också tänkbart att Robert Wells har en gnutta större stjärnstatus än Fredrik Höper och Kristina Björn, men ändå ...

Tanken med en-till-en-projektet är självklart inte att göra reklam för Falkenbergs Kommun, men indirekt blir det nog så ändå. Jag har redan skrivit om alla de studiebesök som vi har tagit emot och alla de artiklar som skrivits om projektet, alla de TV- och radioinslag som har gjorts och nu kanske jag överdriver mängden en aning men faktum är att allt det här har gjorts. Jag tror att ganska många skolmänniskor runt om i Sverige känner till projektet i Falkenberg. Att vara först har sina fördelar!

Robert Wells är mestadels bosatt i huvudstaden men har i Körslaget valt Falkenberg som sin stad. En stad där han och familjen har sitt sommarhus och dit han verkar åka, även andra årstider, för att ladda batterierna. Han verkar på ett äkta sätt tycka om staden Falkenberg.

Fredrik Höper är inte heller bosatt i Falkenberg men har i egenskap av tjänsteman i staden genomfört ett vågat projekt där varje elev från år 7 till år 9 har en egen dator att använda i sitt skolarbete.

Robert Wells har varit på turnéer runt om i världen. En-till-en-projektet startade med en turné till USA då en delegation bestående av förvaltningschefer, politiker, IT-ansvariga, skolledare och lärare (sammanlagt elva personer) besökte delstaten Maine för att få inspiration av och kunskap om deras One-to-One Laptop project. I skrivande stund inser jag att bara nämnandet av resan antagligen får ett antal personer att klicka fram ett word-dokument för att författa en insändare till den lokala tidningen.

Igår åkte kören från Falkenberg ut från Körslaget och en-till-en får ensamt fortsätta att visa hur fantastisk staden är. Den här typen av tävlingar är alltid oberäkneliga och det slogs fast redan i första utslagningen då Timo Räisänen och hans kör åkte ut. Vikten av att vinna Körslaget skall nog inte överskattas så jag tror nog att Team Wells medverkan redan har fått effekt.

Jag hoppas att en-till-en inte blir utslaget utan får fortsätta även efter de här tre prövoåren.

Så här gör du för att rösta:

Team Höper

Låtar: Go your own way (Fleetwood Mac)

Apple of my eye (Ed Harcourt)

Telefonnummer: 099-40202

SMS: Skicka FREDRIK till 72400